Behandling av blödarsjuka
De tidiga behandlingarna mot blödarsjuka bestod av att man tillförde helblod eller plasma (den klara vätskan i blodet) för att stoppa blödningar. Dessvärre innehöll dessa produkter inte tillräckligt höga nivåer av koagulationsfaktor för att det skulle gå att stoppa svåra blödningar.
Under 1960- och 1970-talet kom de frystorkade koncentraten framställda av mänskligt plasma. De innehöll höga nivåer av faktor VIII eller IX och kunde förvaras i hemmet för att användas vid behov. Dessa faktorkoncentrat revolutionerade behandlingen och öppnade möjligheten för personer med blödarsjuka att resa, arbeta och leva ett fullvärdigt och självständigt liv. Trots goda resultat av dessa tidiga produkter kunde de överföra blodburna virus, som hepatit B och C.
På 1990-talet ledde modern behandling med säkrare faktorkoncentrat till att utsikterna för människor med blödarsjuka återigen förbättrades. Dessa faktorkoncentrat genomgick strikt virusinaktivering som nästan helt eliminerade risken för överföring av virus.
Våra modernaste läkemedel, ”rekombinanta” (dvs. gentekniskt framställda) koncentrat av koagulationsfaktorerna VIII och IX, blev tillgängliga i slutet av 1990-talet och de flesta som idag diagnostiseras med blödarsjuka behandlas med ett sådant läkemedel.
